Blått band (S339)

Blått band runt min hand, det glimmar i nattens sken, som ett stilla löfte ingen annan riktigt ser. Jag går genom ljusen där timmarna försvann, och följer mina drömmar dit mitt hjärta alltid kan. Varje steg jag tar bär ekot av en sång, en melodi som viskar att vi hör ihop en gång. När världen bleknar bort och allt blir tyst omkring, är det bara du och jag och allt som våra hjärtan vill. Jag hör ditt namn i vinden mellan toner som går förbi, som om varje liten stjärna sjunger samma melodi. Och när jag tappar fotfästet fångar du min hand, vi hittar hem tillsammans i ett gränslöst drömland. Blått band runt min hand leder mig till dig, genom mörka gator där hoppet visar väg. Du ler och hela natten blir mjuk och klar igen, som om tiden stannar kvar när jag får vara din vän. Vi går genom skuggor där drömmarna får liv, och varje andetag känns större än ett helt förlorat liv. Vi säger inga ord, vi låter hjärtan slå, för ibland är tystnaden det vackraste ändå. Om morgonen en dag tar denna natt ifrån oss, ska minnet av ditt leende alltid leva kvar hos oss. För kärlek är ett ljus som aldrig riktigt dör, den finns i varje ögonblick, i allt som hjärtat gör. Blått band runt min hand, jag håller det så ömt, för det bär alla drömmar som vi en gång har drömt. När världen känns för stor och vägarna blir få, är det bandet mellan oss som hjälper mig att stå. Så stanna här en stund innan gryningen tar vid, låt våra hjärtan vila i den sista nattens frid. Vi behöver inga svar, vi behöver bara tro, att kärleken vi bär kan ge våra själar ro. Blått band runt min hand kommer alltid lysa kvar, genom varje ny början och genom varje svar. Och i varje hjärtslag, i varje stilla stund, är jag mer levande än jag någonsin förstått förut.