När din hand (S341)

Ljuset faller mjukt där natten håller andan kvar, Spegelkulor målar drömmar där du stilla står. Du kommer genom mörkret som ett svagt neonljus, Och i dina ögon finner jag ett hem, ett lugnt rus. Mitt hjärta slår i samma takt som varje stilla ton, Världen bleknar sakta bort när vi blir två i denna zon. Du viskar lågt mitt namn, och tiden tappar fart, Jag vill stanna här för alltid där vår kärlek har sin start. Vi dansar genom timmar som om världen stod helt still, Varje steg med dig är allting som mitt hjärta vill. När din hand möter min känns allt så självklart nu, Som om varje väg jag vandrat alltid lett till just dig. Oh oh oh, Vi glider genom natten. Oh oh oh, Och vinden bär vår sång. Oh oh oh, Vi följer våra hjärtan, Tills gryningsljuset väcker himlen ovanför vår stad. Musiken blir en viskning, men den lever kvar i oss, Varje ton blir ett löfte ingen morgon suddar bort. Vi ler åt alla stjärnor som sakta bleknar bort, För kärleken vi bär är starkare än nattens ljus. När världen snurrar vidare står vi ändå kvar, Som två själar som har funnit något ingen annan har. Du håller mina händer när refrängen sakta dör, Och i den tysta stunden är det bara du som hör. Oh oh oh, Vi glider genom natten. Oh oh oh, Och tiden stannar kvar. Oh oh oh, Vår melodi får leva, Som ett eko genom hjärtan när en ny dag sakta gryr. När morgonljuset faller över gatorna vi går, Finns värmen från din närhet kvar i varje andetag. Vi bär den här berättelsen vart än våra vägar går, För kärlek föds i ögonblick som aldrig riktigt dör. Oh oh oh, Vi vandrar vidare tillsammans. Oh oh oh, Fast himlen blivit blå. Oh oh oh, Vårt hjärta sjunger stilla, Och balladen om oss två får leva år efter år.