Naturpodden: Därför har skogspolitiken legat fast sedan 1993

Svensk skogspolitik har inte ändrats på decennier på grund av Socialdemokraterna och Centerpartiet. Svängdörrar mellan politiska positioner och lobbyism har dessutom suddat ut gränserna mellan den demokratiska och den ekonomiska makten, något som fortsatt i Tidöregeringen. Emil har pratat med forskaren Ida Wallin som är en av medförfattarna till rapporten "Makten över skogen". Jag träffar Ida Wallin i Hågadalen-Nåstens naturreservat som ligger i Uppsalas utkant. Hon är skoglig doktor och jägmästare med det politiska spelet kring skogen som arbetsfält. I sin forskning fokuserar hon på beslutsfattande kring skogen i alla dess former. 0:00 0:00 Lyssna på Emils samtal med Ida inspelat i Hågadalen-Nåstens naturreservat den 28 maj. Du kan även lyssna på Spotify, Apple podcaster och Youtube. Två partier som format skogspolitiken Den svenska skogsbruksmodellen har prioriterat de ekonomiska och produktionsinriktade aspekterna av skogsbruket (https://www.natursidan.se/nyheter/rap...) framför andra värden, vilket har skapat en kris för den biologiska mångfalden i våra skogar (https://www.natursidan.se/nyheter/sko...) . I rapporten (https://www.skogsstyrelsen.se/globala...) som undersöker tidsperioden 2014–2022 är det framför allt två politiska partier som har utövat makt över skogen: – Socialdemokraterna har haft positioner inom politiken som har gett dem stort inflytande, och Centerpartiet som har varit bra på att sätta sina frågor högt upp på agendan. De har styrt narrativet om vad skog är för något, förklarar Ida. Kalhygge i Sverige 2023. Foto: Erik Hansson (  / eriktig  ) Väldigt lite har hänt sedan 1993 Det var 1993 som nuvarande skogsvårdslag slogs fast. Där bestämdes att produktionsmål och miljömål ska väga lika tungt, men också att en mer så kallad laissez faire skogspolitik – låt gå politik – ska gälla. Sedan 1993 är det meningen att främst information och frivilliga åtgärder tillämpas för att driva igenom politiken i praktiken. Den nyliberala lagstiftningen innebär att ansvaret läggs på den så kallade ”marknaden” som är tänkt att reglera sig själv, till exempel genom certifiering (https://www.natursidan.se/nyheter/33-...) . Bland annat ska miljömålet ”Levande skogar” uppfyllas till år 2030, men nästan alla indikatorer pekar i fel riktning. Skogsstyrelsen gör bedömningen att målet inte kommer att kunna nås (https://www.skogsstyrelsen.se/globala...) med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Samtidigt har politiken inte lyckats enas om nationella kunskapsunderlag som en nyckelbiotopsinventering vilket lämnat en stor kunskapslucka som nu ideella organisationer gör sitt bästa för att överbrygga. – Januariavtalet slöts den 11 januari 2019. Den då sittande regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade förlorat mandat i valet [året innan] och behövde ingå ett avtal med Liberalerna och Centerpartiet. Där hade Centerpartiet ett stort inflytande och då förlorade till exempel Miljöpartiet inventeringen av nyckelbiotoper och skyddet för de ännu oskyddade fjällnära skogarna, berättar Ida. Lavskrika är en fågelart som är skyddad enligt EU:s fågeldirektiv men som minskar i Sverige på grund av kalhyggesbruket. Arten är idag rödlistad som nära hotad. Foto: Linda Jonasson https://www.lindajonassonfoto.se/ Därför behöver vi politiker Politikens roll är att lösa målkonflikter mellan olika intressen i skogen. Det handlar delvis om lagarna, men även om hur man fördelar resurser till Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket. Och där har registreringen av nyckelbiotoper varit ett kunskapsunderlag för skogsägare. Det finns en stor problematik i att Skogsstyrelsen inte har tillräckligt med resurser för att bedriva sitt tillsynsarbete och myndigheten har även haft en viktig roll som rådgivare till skogsägare. – Till syvende och sist ska politikerna lösa konflikterna och visa vart Sverige vill. Vilka nyttor vill vi ha från skogen och vad är vi beredda att göra för att faktiskt nå dit. Det jag tror vi behöver är en klargörande debatt kring vilka alternativ vi har och vad de kostar – både i termer av reda pengar, samhällsekonomi men också ekosystemtjänster och framtida resiliens för skogen. Och den där klargörande debatten har vi tyvärr inte idag...