Ukraina förstör alla broar till Krim: 110 000 ryska soldater sitter helt avskurna i fällan!

💎 Specialerbjudande: redan från 4.99$! Be om 50% RABATT för full tillgång till kartan + exklusiva strategiska uppdateringar: https://www.rfunews.com/pricing I den här videon kommer vi att analysera hur Iran lyckades återhämta sig från konflikten. Vapenvilan kan ha stoppat striderna, men den stoppade inte Irans ansträngningar att återuppbygga sin militära kapacitet och förbereda sig för en möjlig ny konflikt. Medan många antog att kriget hade försvagat Iran och satt landet i en defensiv position, tyder allt fler bevis på att vapenvilan har använts för att återställa viktiga förmågor och lägga grunden för en betydligt farligare nästa fas. Allt eftersom kriget fortskred minskade Irans takt av robot- och drönarattacker kraftigt, och antalet dagliga avfyrningar sjönk under hela kampanjen. Amerikanska militärtjänstemän rapporterade till slut en minskning på 86 procent jämfört med konfliktens inledande fas. Detta var till stor del resultatet av en långvarig amerikansk-israelisk insats för att systematiskt slå ut den infrastruktur som möjliggjorde Irans attackkampanj. Amerikanska och israeliska styrkor uppnådde detta genom att systematiskt angripa infrastrukturen bakom Irans attackförmåga: mobila avfyrningsramper jagades över hela landet, vilket minskade Teherans förmåga att snabbt avfyra och flytta robotenheter. Robotbaser och avfyrningsanläggningar attackerades upprepade gånger, vilket störde den operativa verksamheten och begränsade Irans tillgång till lagrade vapen. Samtidigt riktades även angrepp mot viktiga produktionsanläggningar för robotbränsle, avfyrningssystem och drönare, vilket ytterligare försvagade Irans produktionskapacitet. Vid tidpunkten för vapenvilan var Irans attacknätverk under hårt tryck och fungerade i en betydligt lägre takt än tidigare. Men framgången för den amerikansk-israeliska kampanjen hade en viktig begränsning: de flesta attacker kunde endast förstöra tillgångar som var exponerade eller åtkomliga. Under årtionden har Iran investerat kraftigt i ett omfattande nätverk av underjordiska anläggningar som är utformade för att skydda militära tillgångar som robotar, avfyrningsramper, drönare, ledningscentraler och ammunitionslager från flyganfall. Dessa så kallade “robotstäder” är byggda djupt inne i berg och sammanlänkade av omfattande tunnelsystem, vilket säkerställer att tillgångarna överlever även när ingångarna angrips. Under kriget rapporterades det redan att ingenjörsteam använde grävmaskiner och tung utrustning som fanns stationerad inne i bergen för att rensa bort rasmassor från tunnelingångar kort efter attacker. Det som då såg ut som aktivt reparationsarbete på slagfältet för att snabbt återställa attackförmågan visade sig senare vara betydelsefullt, eftersom det gav en tidig indikation på hur Iran till slut skulle återuppbygga stora delar av sin drönar- och robotinfrastruktur. Vapenvilan gav Iran den tid och det tryckavlastande utrymme som landet saknat under kriget. Ingenjörsenheter började i stor skala rensa skadade tunnelanläggningar och återöppna tillgången till begravda avfyrningssystem och militära anläggningar som hade överlevt i de underjordiska baserna. Rapporter från USA under veckorna efter vapenvilan beskrev omfattande insatser för att återställa robotbaser och rädda utrustning som fastnat under rasmassor, samtidigt som vapentillverkningen återupptogs. Samtidigt tydde underrättelsebedömningar på att en betydande del av Irans militär hade överlevt konflikten. Enligt flera rapporter var de flesta robotavfyrningsramper fortfarande möjliga att återställa, och en stor del av Revolutionsgardets snabbgående båtflotta var fortfarande operativ. Rapporter indikerar att så mycket som två tredjedelar av Irans flygvapen kan ha överlevt. Separata uppgifter hävdade till och med att vissa iranska flygplan hade skyddats i Pakistan under kriget, vilket potentiellt bevarade en stor del av Irans flygkapacitet. Som ett resultat är den viktigaste konsekvensen av vapenvilan att Iran har börjat återhämta sig från USA:s “demilitariseringsanfall”. Även om amerikanska attacker under kriget kraftigt minskade Irans förmåga att genomföra storskaliga robotattacker, överlevde många av dessa kapaciteter i de underjordiska bergen. Nya bedömningar tyder på att Iran har återfått operativ tillgång till den stora majoriteten av sitt underjordiska robotsystem, inklusive ungefär 90 procent av sina skyddade lager- och avfyrningsanläggningar, och att 30 av 33 robotanläggningar längs Hormuzsundet åter är tillgängliga. Vidare uppskattar amerikanska underrättelsekällor att Iran fortfarande har kvar omkring 70 procent av sina robotar och mobila avfyrningsramper från tiden före kriget. Rapporter från maj indikerar också att Iran fortfarande har tillgång till de komponenter som krävs för Shahed-droner, vilket tyder på att drönarproduktionen till stor del överlevde kriget och återigen kan ersätta förluster.