Erland Hagegård - TILL SMÄRTAN (Tre dikter av Dan Andersson. Tonsättningar; Ture Rangström) SR P2

Staffan Scheja, grand piano. -- Translations, below -- Radio-kvinnan som avannonserar sändningen, efter den välgörande pausen, förtydligar att både samlingen av Ture Rangström och den sista sången har samma namn. 1. "Vildgässen flytta"/"Wild geese move"; 2. "Den gamle"/"The old"; 3. "Till smärtan"/"Dem Schmerz"/"To the pain". VILDGÄSSEN FLYTTA: "När de gamla såren heta tära, när din kind är vätt av ensamhetens gråt, när att leva är att stenar bära och din sång är sorg som vilsna tranors låt, gå och drick en fläkt av höstens vindar, se med mig mot bleka, blåa skyn! Kom och stå med mig vid hagens grindar när de vilda gässen flyga över byn!" / THE WILD GEES MOVING: "When the old wounds scorches thee, when your cheeks are moist, from tears of solitude, when to live is to bear stones, and your song is tuned to cranes, gone astray. Go, drink a gust of autumns breezing, star with me, against, pale blue skies. Come and stand with me, by the pasture gate, when the wild geese, move across the sky!" / DIE WILDEN GÄNSE ZIEHN: "Wenn die alten Wunden an dir nagen, wenn die Wange nass vom Schmerz der Einsamkeit, wenn das Leben ist wie Steine tragen, den Gesang wie ein veirrter Kranich schreit - trink den Herbsthauch, spür die Winde wehen, sieh mit mir des Himmels sanftes Glühn! Komm zu mir und lass uns beide sehen, wie die wilden Gänse in den Süden ziehn!" 1:19 DEN GAMLE: "Ur de djupaste djupen jag kämpat mig hit, se, jag kom från de eländas ort, och vad undrar du då att min hjässa är vit när en sådan vandring jag gjort? Och vad undrar du väl att den skälver min röst? Det var annat i visornas år! Jag har levat ändå, vare detta min tröst när att glömma jag äntligen går. Den skall sluta att stappla, min styvnade fot och mitt hjärta skall sluta att slå. - På min grav skola vildmarkens blommor slå rot medan dagarna komma och gå." / THE OLD: "From the deepest of deep I have fought to find light and I came from the wretched place Yet, you ask me, my friend, why my hair's so white after walking such daring maze? And you also ask why my voice isn't firm as it was when youth sang in my veins. Still, I've lived my life, that's a confort to me when I finally lift off my chains. My sore and numb body shall stumble no more, my tired heart now comes to rest - Wild flowers will grow on my grave in time. You know, every night's every days' guest." (English; Peter Carlehed) / 3:27 TILL SMÄRTAN: "Jag vet ej om fullare fröjd står att nå än när läpparna skälva av gråt, om vi någonsin leva så gränslöst som då, när pannan av ångest är våt. Och ingen kom så hel och ren till lyckans vardagssal, som den som var med sig själv allen en natt i skakande kval." / DEM SCHMERZ "Ich weiss nicht, ob's grössere Freud' geben kann als die Freud wenn vor Weinen man bebt, ob wir jemals so grenzenlos leben wie dann wenn schweissnass man Ängste durchlebt. Und keiner kam so heil und rein in Glückes Alltagssaal wie der, der einsam war und allein des Nachts i bitterster Qual."