Hasse Andersson & Kvinnaböske Band - Nattcafé

Från skivan "Höstens Sista Blomma" som kom ut 1983. Text & Musik: Hasse Andersson. Hasse om låten: När jag var 16 år gammal åkte jag iväg hemifrån till storstan /Malmö/ för att bli musiker i ett popband. Det var ett ganska tufft liv och man lärde känna många människor som hamnat på livets skuggsida. Efter spelningarna brukade man ta en fika och en macka på ett fik som höll öppet hela natten. Där samlades samhällets olycksbarn för att få lite stugvärme och gemenskap. Från fiket har jag hämtat miljön till sången om Uffe. Lyrics: På nattcaféet sitter Uffe, o’ tigger en cigg. Av en dam som just kom in. Hon räcker fram en öppnad ask, tar en stol och slår sig ner. Gör mig sällskap en stund och den är din. Tack sa Uffe, men mitt sällskap är jag rädd, är inte värt nå’nting. Men om du envisas ändå, får du gärna sitta kvar, Fast det finns tomma platser runtomkring. Som en blomma utan stjälk, som ett träd utan rot. Driver man omkring och känner mörkret som ett hot. En båt på stormigt vatten, som kastas av och an. Och söker ljus om natten, som bara vilsna människor kan. Han tänder cigarretten, och sitter tyst en stund. Var det mitt sällskap du ville ha? Jag ska berätta en historia, direkt ur livet kan man säga. Det handlar om att ge och ta. Det föddes en grabb i en välbärgad familj. Han fick allt och han hade det bra. Men man glömde bort att lära, när grabben växte upp, Att man ska ge innan man kan ta. Som en blomma utan stjälk, som ett träd utan rot. Driver man omkring och känner mörkret som ett hot. En båt på stormigt vatten, som kastas av och an. Och söker ljus om natten, som bara vilsna människor kan. Han träffade en flicka, och blev gift och fick familj, o’ fick ett välavlönat jobb. Han hade villa, båt och bil och med sitt stambord på krogen blev han ofta kallad snobb. Men han tog av allt och alla och han glömde bort att ge, o’ se’n gick det som det gick. Nu går han här som lodis, och bommar sig fram, tack igen för ciggen som jag fick. Som en blomma utan stjälk, som ett träd utan rot. Driver man omkring och känner mörkret som ett hot. En båt på stormigt vatten, som kastas av och an. Och söker ljus om natten, som bara vilsna människor kan. Hon reser sig från bordet och letar fram sin börs, O’ tackar för en trevlig stund. På bordet lägger hon en tia, när hon vänder om och går. Tack sa Uffe, du var dagens femte kund. Som en blomma utan stjälk, som ett träd utan rot. Driver man omkring och känner mörkret som ett hot. En båt på stormigt vatten, som kastas av och an. Och söker ljus om natten, som bara vilsna människor kan. Som en blomma utan stjälk, som ett träd utan rot. Driver man omkring och känner mörkret som ett hot. En båt på stormigt vatten, som kastas av och an. Och söker ljus om natten, som bara vilsna människor kan.