Gamla, Unga, Kom Låt Oss Sjunga - Samuelsons

Hej Vänner! Så här i vårens tid vill jag dela en sång som jag skrev inför Samuelsons medverkan i en serie TV-program om kristen musik. Ett projekt som tyvärr aldrig blev av. Men sången fick ändå sitt liv och jag lyckades också med att ge ”hockeyfrillan” ett ansikte inom kristenheten. 😊 ”Gamla, unga, kom låt oss sjunga” var tänkt som en signaturmelodi. Refrängen är kort och enkel, lätt att sjunga med i – medan verserna berättar om tro och förundran. Senare fick sången plats på Samuelsons LP-skiva, En ljus framtid, från 1982. Sången handlar om hur vi kan ana Gud i allt det skapade. Naturen, med sin ordning och sin skönhet, blir en plats där vi möter något större än oss själva. En lärkas glada sång och den lilla blomman som sträcker sig mot himlen viskar stilla: det finns en Gud. Vi förundras över naturens lagar, dess nästan matematiska perfektion, och känner en djup vördnad inför universums storslagenhet. Vi anar en Gud som råder över floder och hav, som tänder himlens stjärnor över oss och håller skapelsen samman i sin hand. En Gud vi inte alltid kan se, men som finns där bortom vår begränsade kunskap, bortom allt det vi ännu inte förstår. När vi vandrar under skogens tysta tak och hör vinden susa i träden, fågelsången och vattnet som porlar i bäcken, då minskar stressen. Vi fylls av ett stilla lugn och förundran inför naturens storhet. Vi kan möta våra känslor, och själva livet kommer oss nära. Och i stillheten, om vi lyssnar noga kanske vi hör vår inre röst säga: Nu vill jag inte längre tvivla – det finns tusen skäl att tro. Precis som naturen börjar om och väcks till liv när våren kommer med ljus och värme, kan också vår tro och inre människa vakna till liv när vi öppnar själens fönster mot himlen och tar emot Guds kärlek och trofasthet! Och våren - den väcker minnen från barndomen. Allt det där lilla som gör livet stort. Tussilago och vitsippor som plockades åt mamma. Pappa som lät mig ro båten när han vittjade näten. Barfotaspring och smultron på grässtrå, kortbyxor och kurragömma - och den där svindlande lyckan när man hoppade i höet på logen. Björkarna doftade sommarlov långt innan skolan slutade. Och från söndagsskolan lever fortfarande orden kvar: ”Sol ute, sol inne, sol i hjärta och sol i sinne”. Där planterades ett litet frö av tro, som vi barn bar med oss ut i livet – en barnatro som gav trygghet och framtidstro. Naturen viskar om en Skapare – och i Jesus Kristus möter vi Gud ännu tydligare som vår Herre och Frälsare. Därför vill jag tacka honom som har skapat allt: himlen över oss, jorden under våra fötter och livet vi fått att leva. Det är svårt att känna glädje när vi ser en värld i brand och man undrar hur det kan rymmas så mycket hat och fiendskap under samma himmel där fåglarna sjunger sitt lov till skaparen. Att det finns så många onda människor som i makt och girighet är villiga att mörda sin nästa och ödelägga det vackra som Gud har skapat? Med Guds hjälp får vi ändå mod att leva - att möta verkligheten sådan den är. Fortsätta bygga våra liv på bibelns fasta grund och behålla tron på att goda värderingar är viktiga trots våld och krig. Vår bön ger oss styrka, vi är inte ensamma, Gud är med oss i det svåra och hans löften är ett hopp som är starkare än rädslan. Som det står skrivet i Jeremia 29:11:”Jag vet vilka planer jag har för er säger Herren. Det är goda planer och inte onda, för jag vill ge er en framtid och ett hopp”. När kvällen kommer och livet stillar sig till ro, då vill jag knäppa mina händer och tacka Gud för hans omsorg om oss. Tacka för friden i mitt hjärta, för dagar som kommer och för dagar som har gått. Så får sången bli ett vittnesbörd, "Lova Gud och sjung – Jesus är vår kung. Han är värd vår kärlek och vår sång”. Din vän Jard Gamla, unga, kom låt oss sjunga (Text & Musik: J Samuelson)