GALNA ELLER INTE? Sådan var NATSILEDARENS personlighet enligt psykiatriker

Efter slutet av andra världskriget kallades flera psykiatriker och psykologer in för att studera personligheten hos de främsta natsiledare som tagits till fånga under Nürnbergrättegångarna. Experterna sökte förstå hur män som var ansvariga för miljontals dödsfall kunde bete sig med skenbar normalitet i vardagliga samtal. Genom intervjuer, psykologiska tester och ständig observation försökte de ta reda på om natsiledarna led av allvarliga mentalsjukdomar eller om de tvärtom var fullt medvetna om sina handlinger. Ett av de mest studerade fallen var Hermann Göring, som av många psykiatriker ansågs vara extremt intelligent, manipulerativ och narcissistisk. Under förhören visade han absolut självsäkerhet, förmåga att påverka andra fångar och en enorm skicklighet i att rättfärdiga natsiregimens handlinger. Andra ledare beskrevs som ideologiska fanatiker, besatta av lydnad, makt och auktoritet, medan vissa verkade oförmögna att känna empati med offren för sina beslut. De psykologiska studierna som genomfördes i Nürnberg överraskade också eftersom många anklagade inte visade tydliga tecken på galenskap. Vissa psykiatriker drog slutsatsen att en stor del av natsiledarna var funktionella individer som hade normaliserat extremt våld inom en politisk struktur baserad på hat, propaganda och avhumanisering. Detta ledde till djupa eftertankar om hur till synes vanliga människor kunde delta i massmord under vissa politiska och sociala omständigheter. Med åren blev analyserna som gjordes i Nürnberg en viktig referenspunkt för psykologi, kriminologi och modern historia. Profilerna av natsiledarna hjälpte till att studera begrepp som auktoritarianism, blind lydnad och narcissistisk personlighet inom totalitära system. Än idag fortsätter dessa rapporter att analyseras som ett sätt att förstå hur några av det tjugonde århundradets farligste gestalter växte fram.