Vi trampar (S306)

Solen går upp, men ingen ser oss än, barfota genom stan, som om allt börjar igen. Vinden river tag, men vi håller kvar, du säger “stanna här”, och världen ger sitt svar. Vi trampar genom gator där drömmarna bor, salt på våra läppar, havet blir vårt ord. Sand mellan tårna, himlen känns så stor, tre minuter känns som tusen år. Oh oh oh, vi lever medan ljuset brinner, ingenting kan ta det som vi finner. Oh oh oh, vi skriker mot en öppen himmel, allt vi har är nu, allt annat försvinner. När sommaren ropar hör vi våra namn, du och jag förlorar oss i samma famn. Glass som smälter ner i våra händer, musiken från stranden tar oss dit den vänder. På klippor vid havet där vågorna slår, viskar du att ingenting någonsin förgår. Vi dansar genom gräset med vinden i vårt hår, jordgubbar och smultron där hjärtat alltid går. Natten blir till gryning utan slut eller krav, som om hela livet ryms i samma andetag. Och när hösten kommer med kalla andetag, finns ett eko kvar av varje sommardag. Om vintern målar himlen grå och kall, hör jag fortfarande hur ditt skratt ger genklang. Oh oh oh, vi lever medan ljuset brinner, ingenting kan ta det som vi finner. Oh oh oh, vi skriker mot en öppen himmel, allt vi har är nu, allt annat försvinner. Och hur långt vi än går, hur tiden än drar, sjunger sommaren fortfarande kvar. Oh oh oh… sommaren finns kvar. Oh oh oh… i oss finns den kvar.