Jan-Åke Olofsson: Samerna som försvann – en brytningstid i den samiska historien

Medvetenheten om mitt samiska arv har alltid funnits där, men jag var ju ingen ”riktig” same. Jag hade inget som man förknippar med samer – inget språk, ingen kolt och inga renar. Det berättar Jan-Åke Olofsson och visar bilder från Västerbotten början av 1900-talet. ”Jag växte upp som svensk, men har samtidigt haft vetskapen att riktigt så inte var fallet. Medvetenheten om mitt samiska arv har alltid funnits där, men jag hade inget som man förknippar med samer”. ”Vi är många som delar konsekvenserna av de rasistiska strömningarna i svensk politik under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal, som sedan stadfästes i 1928 års renbeteslag. Vi var samer, men vi hade inga renar. Vi blev bofasta och försvann från historiebeskrivningen. Vi blev tvångsassimilerade utan rättigheter”. ”I stället för att få vår identitet utifrån tillhörigheten i ett folk kom samerna att definieras utifrån en enda aspekt av den samiska kulturen – renskötseln. Och det lider vi fortfarande av”. Lyssna och titta på Jan-Åke Olofsson, som visar bilder som hans morfar Robert Lundgren – same och fotograf – har tagit i Västerbotten början av 1900-talet. ”Min morfar Robert Lundgren dokumenterade den förvandling från nomadiserande till bofasta, som många samer genomgick under tidigt 1900-tal i Västerbottens fjällvärld. Det fanns en ambition från svenska staten att assimilera dessa samer till det svenska samhället”. Medan den traditionella bilden av samer som renskötare i fjällvärlden är väl representerad finns det få beskrivningar av de samer som blev bofasta. Genom Robert Lundgrens dokumentation får också deras liv en plats i historien.