Woods of Infinity - Missfostret Tellus

Woods of Infinity - F&L - Missfostret Tellus Lyrics (if someone know Swedish :P): Jag är så förbannat less. Trött på de överbefolkande fittor, de överbefolkande bögar, som i sprudlande övertag belamrar, missfläckar, var plats på denna nu vanhelgade jord. Hur jag än grubblar, hur jag än försöker finna någon halt av sanning eller förståelse (slakt, våldtäkt, mord) över detta så är jag lika undrandes - Hatandes. När jag ser mig omkring så bränner hatet mig, det hat som glött inom mig sedan begynnelsen, som på senare år fått ny sumpluft som ger ytterlig styrka till glöden. För var sekund som jag hatar så dör min självbevarelse succesivt. Jag retas av tanken varför dessa banala, livsbejakande antiväsen faktiskt överlever. De borde inte leva. Vid närmare eftertanke så har varken jag, de eller du en rimlig orsak till fortsatt liv. När jag vaknat upp hastigt ur en dröm är det ibland som om jag vår imbecilla jord; Missfoster Tellus från tomhetens universum och varit helt känslolös och oberörd in för den. Varför föddes jag?! Vem födde mig?! Föddes jag för att få den insikt jag har nu?! Långsam förintelse - stabil, vag, plågsam. Världens undergång skulle inte ljuda högre än en nål som faller till golvet. Mänskligheten är skrattretande, underlägsen, kuvad och översköljd med spyor, avföring och ofruktbar säd Det ända jag bidrar med är mina tankar, varsågod! Du är ingenting, ditt liv har levts miljarder, miljarder gånger och lika oförmäkt har du tynat ur tiden.